Flimmercafé ger trygga och informerade patienter

Anne-Marie Suutari, specialistläkare på medicin- och geriatrikkliniken, Höglandssjukhuset,  lyssnar på alla patientfrågor och delar med sig av sin kunskap om vad förmaksflimmer innebär.
Anne-Marie Suutari, specialistläkare på medicin- och geriatrikkliniken, Höglandssjukhuset, lyssnar på alla patientfrågor och delar med sig av sin kunskap om vad förmaksflimmer innebär. Foto: Johan W Avby
Anne-Marie Suutari, specialistläkare på medicin- och geriatrikkliniken, Höglandssjukhuset,  lyssnar på alla patientfrågor och delar med sig av sin kunskap om vad förmaksflimmer innebär.  Lars Hermansson, drabbades av förmaksflimmer sommaren 2015, och uppskattar deltagandet i flimmercafé, där han passade på att servera kaffe till deltagarna.Kim Johansson, sjuksköterska på hjärtvårdsavdelningen, var en av arrangörerna av flimmercafé, medan sjukgymnast Julia Andersson föreläste om lämplig träning för den som drabbats av förmaksflimmer.

Är det farligt att bli elkonverterad flera gånger? Hur vågar man träna? Frågorna är många för den som drabbats av förmaksflimmer. Höglandssjukhuset i Eksjö har arrangerat flimmercafé med fyra träffar som lockade ett 15-tal patienter och närstående. Det är ett exempel på sjukvårdens arbete för att få informerade, delaktiga och trygga patienter.

– Jag vaknade en natt i augusti 2015, genomsvett och med hög puls. Jag ringde efter ambulans, och ambulanssjukvårdarna konstaterade att jag hade 160-170 i puls, mot normala 55. Jag hade tidigare aldrig hört talas om förmaksflimmer, säger Lars Hermansson från Vetlanda.

Efter behandling med blodförtunnande läkemedel och så kallad elkonvertering efter en månad, har han undan för undan återhämtat sig.

– Jag var dålig i början, orkade bara gå tio meter. Men jag hade bestämt mig för att vara med i en golftävling som var efter en vecka, så jag hyrde en golfbil…

Imponerad över sjukvården

Han valde att delta i flimmercaféet för att få mer kunskap om sin sjukdom.

– Det har fungerat fantastiskt bra för mig och jag är imponerad av alla ifrån ambulanssjukvården som hämtade mig, hjärtmottagningen i Jönköping och till elkonverteringen här på Höglandssjukhuset. Som grädde på moset får jag sedan vara med på flimmercafé – jättebra, för det dyker upp många frågor. Så jag tror att detta avlastar övriga sjukvården, konstaterar han.

Monica Björlingson i Eksjö drabbades av förmaksflimmer sommaren 2016.

– Jag klättrade uppför branta backar i Toscana i Italien, blev väldigt andfådd och förstod först inte vad det var. När jag kom hem kände jag att något inte stod rätt till, och sökte sjukvården.

Hennes egen misstanke om förmaksflimmer bekräftades. Efter provtagningar och behandling tycker hon nu att det fungerar ganska bra för henne.

”Fått svar på frågorna som malt”

– Flimmercaféet har varit väldigt bra och har gett mig mycket. Alla de där frågorna som malt i huvudet har jag fått svar på. Jag visste till exempel inget om elkonvertering. Det ger också mycket kunskap att lyssna på andra, säger hon.

Vid första träffen ställde deltagarna alla de frågor som de ville veta mer om. Frågorna sorterades i grupper, och professioner som medicinläkare, sjukgymnast och patientstödjare har besökt flimmercaféet för att ge svaren.

– I sjukvården finns det många patienter med förmaksflimmer, som är inlagda eller besöker vår mottagning eller vårdcentral. De har många frågor kring vad de kan göra själva, varför de får en viss behandling eller hur de ska söka vård när de drabbas av flimmer. Därför är det viktigt att hitta strategier för hur de ska hantera sin sjukdom, säger Helene Warin, sjuksköterska på Höglandssjukhusets hjärtvårdsavdelning.

Utbildade i lärcafé-modellen

Sedan hon och kollegan Kim Johansson gått utbildning i lärcafé-modellen, arrangerade de Höglandssjukhusets första flimmercafé tillsammans med AT-läkaren Anna Bornefall.

– Den som har förmaksflimmer kan bli andfådd, få tryck över bröstet, yrsel eller ångest och oro. Men vet man vad det handlar om är man trygg, och kan vänta tills det går över av sig själv, säger Helene Warin.

Frågor om framtiden

– Vanliga frågor är vad som händer i hjärtat, och vad olika symptom beror på – och symptomen kan variera mycket mellan olika personer. En del frågor handlar om oro inför framtiden och vad sjukdomen innebär för framtiden. Genom att veta så mycket som möjligt om sin sjukdom kan man leva ett bra liv, säger Anna Bornefall.

Sjuksköterskan Kim Johansson konstaterar att träffarna gett dem mer kunskap om vad det är som patienterna funderar på i samband med sin sjukdom:

– Det har varit nyttigt, kul och givande, säger han.

Julia Andersson, sjukgymnast med inriktning mot kardiologi, är en av föreläsarna på flimmercaféet.

– Uppvärmning och nedvarvning är extra viktigt när man tränar efter en hjärtsjukdom, säger hon och beskriver för deltagarna de bästa sätten att träna för att förbättra sin kondition och styrka.

Patienter som haft hjärtinfarkt eller gjort klaffbyte erbjuds några veckor efter utskrivningen en konditions- och styrketest på rehabiliteringscentrum i Eksjö.

Hjälp av sjukgymnast

– Sedan erbjuds de att komma hit och träna ett par gånger i veckan under tre månader, plus att vi har bassängträning i Nässjö.  De träffar oss sjukgymnaster varje vecka och kan fråga oss om olika saker. Efter tre månader får de sedan fortsätta träna på egen hand, säger Julia Andersson.

För patienter med hjärtproblem finns regiongemensamt program för rehabiliteringen.

– Just för patienter med flimmer har vi idag inget eget program, men har man flimmer i samband med andra hjärtproblem så gör vi insatser. Men vi skulle gärna vilja få till ett bra program även för de patienter som enbart har flimmer.

Många hjärtpatienter är förstås motiverade till att börja träna, även om avståndet att resa ibland kan vara ett bekymmer.

– När något sådant händer får man en påminnelse av vikten av goda levnadsvanor. Då blir många motiverade att komma till oss. Därför är detta ett tacksamt arbete, där vi känner att vi gör nytta.

En del i bra vård och omsorg

Specialistläkare Anne-Marie Suutari på medicin- och geriatrikkliniken, tog initiativ till flimmercaféet som ett förbättringsarbete inom sin Masterutbildning i ledarskap för hälsa och välfärd vid Jönköping University. Hon ser flimmercaféet som en del i arbetet för bra vård och omsorg för den här stora patientgruppen.

– Detta är ett sätt att skapa patientdelaktighet och personcentrerad vård. Utbildningsinsats är en viktig del, men också en processbeskrivning mellan oss och patienten, dels kring hur patienten vill ha det, dels att vi ska göra lika. En tredje del är en checklista som min kollega, kardiologen Melinda Csegedi, varit med och tagit fram, för vad vi som läkare ska göra kring diagnos och individuell behandlingsplan.

Träffarna har ökat deltagarnas kunskap och trygghet, visar den enkla skattning de gjort efter varje gång. Sedan ska Anne-Marie Suutari göra en strukturerad utvärdering genom intervjuer.

Bygga upp för andra patientgrupper

– Att genomföra flimmercaféet har varit riktigt roligt. Jag hoppas kunna fånga upp vad som varit bra, och kanske mindre bra, för att vi ska lära oss att bygga upp liknande även för andra patientgrupper, säger Anne-Marie Suutari.

Till flimmercaféet har hon också engagerat vårdadministratör Viktoria Thuresson på medicin- och geriatrikkliniken, för att dokumentera.

– Jag skriver frågorna och svaren och ett litet protokoll från varje träff där jag fångar upp nya frågor. Materialet ska deltagarna sedan få. Detta innebär att de kan koncentrera sig på att lyssna. Jag har också granskat materialet inför caféet. För mig är det jätteroligt eftersom min kompetens är att dokumentera, säger Viktoria Thuresson.

MIKAEL BERGSTRÖM

Läs mer:
1177.se: Förmaksflimmer, kroniskt (nytt fönster) (Extern länk)